Emiliahelena's

Emiliahelena's

tisdag 14 november 2017

Tänd ett ljus och låt det brinna

Man vill liksom säga något, men vad kan man säga? 
Man vill liksom hjälpa på något sätt, men hur kan man hjälpa?
Mina tankar är med familjen och med flickan som fick sätta sitt liv för den djupa orättvisan. 
Jag hoppas och ber att samhället kunde bli bättre på att förebygga familjevåld. 

torsdag 9 november 2017

Tacksamt att se resultat

Igår avslutades ett projekt som jag har varit med och arbetat på sedan maj. Jag var kårvalskoordinator och jobbade tillsammans med ÅAS valnämnd för Åbo Akademis studentkårs kårval 2017. Igår blev valet färdigt! Tack till alla som röstade! Vi lyckades att höja valdeltagandet från 24,9% till 32,04% och efter att ha jobbat länge med en sak är man mycket glad då man ser resultatet efteråt! Jag skrev en artikel på Linkedin om hur vi lyckades höja valdeltagandet, den kan du läsa här.  Med höga mål kommer man långt har jag lärt mig av detta val. 
2017 svar: 32,04%.


Nästa projekt är Slush Helsinki den 30.11-1.12 där jag ska vara volontär! Så kul att äntligen få vara med på Business-tech start-up festivalen. Ingen mindre än Al Gore ger öppningstalet. Tagga!

måndag 6 november 2017

Glad Svenska dag!

Hej! Efter att ha haft lite bloggtorka på grund av tidsbrist så behövde jag idag avbryta pausen på grund av att det är en speciell dag. Idag firas svenska dagen i Finland. Jag har alltid identifierat mig som en finlandssvensk mera än en finländare och det är jag även stolt över.

Stor tumme upp för denna sång!


Idag vill jag publicera min gamla insändare om det svenska språket, eftersom den ännu idag ett år senare är aktuell.

Våga tala svenska
Jag är trött på att höra till en minoritet som ofta struntas i på nationell beslutsnivå för att andra ärenden och beslut ger flera politiska poäng. Jag är trött på att regeringen ignorerar den svenskspråkiga delen av grundlagen i vårdreformen och jag är trött på att konstant få fundera på om man verkligen kan bo i Finland om 20 år ifall man inte kan perfekt finska. Det är inte underligt att invånare vill flytta bort från ett land var de inte känner sig välkomna.

Problemet med att förbise svenskan finns inte bara på nationell nivå, nej det finns också hos alla oss som talar svenska. Ofta går jag med vänner på café och märker att de gör sin beställning på finska för att de är trötta på att höra ”jag pratar inte svenska.” Jag själv är inte heller oskyldig. Här gör vi kära finlandssvenskar fel. Det är vår uppgift att visa att svenskan finns och behövs och det gör vi med att använda vårt språk! Nu förstår jag att det i en finskspråkig stad kanske inte alltid är ändamålsenligt att fordra av servitrisen att hen måste förstå svenska. Däremot då offentliga tjänster används måste vi kräva att få svensk service. Det är en grundlagsrättighet. Om finnarna aldrig hör svenska eller förstår att det finns invånare i Finland som behöver uttrycka sig på svenska, så varför skulle finnarna då bry sig om att lära sig svenska eller anställa personer som kan svenska?

Det är viktigt att vi använder svenska och verkligen vågar tala vårt modersmål. Det bästa vi finlandssvenskar kan göra för att stöda vårt minoritetsspråk är att använda det på gräsrotsnivå. När min mormor går till hälsovårdscentralen eller polisen ska hon få tala sitt eget språk, berätta vad hon behöver hjälp med och samtidigt bli förstådd.

En annan viktig sak är då vi talar med en finne som försöker tala på knagglig svenska så ska vi inte byta till finska, för det igen visar personen att svenska inte behövs. Saken är den att alla finlandssvenskar inte kan finska och vi måste hjälpa dem och stöda vårt minoritetsspråk med att verkligen våga tala svenska och visa att det behövs! Våga ta den lilla risken att be om en kaffe på svenska, det värsta som kan hända är att du kanske måste upprepa dig.

14.12.2016. Emilia Mattsson, studerande
Publicerad i Östnyland 16.12.2016





P.s Alla ÅA-studerande! Ni kan ännu rösta i kårvalet den 7.11 kl. 9 - 8.11 kl. 15.
Använd din rösträtt!

lördag 21 oktober 2017

Rubrikless

Jag tycker att mina veckor ser ganska liknande ut. Under veckan är jag några dagar i Åbo och jobbar med kandidatavhandlingen, några kurser och kårvalet. Sedan åker jag till veckoslutet till Helsingfors för att göra något annorlunda där. Det känns nästan ibland som att man har två olika liv, och det kan kännas lite jobbigt nu och då. Veckosluten brukar ofta vara fyllda av olika evenemang än i Åbo, och igår träffade jag ett Borgå-gäng och idag ska jag träffa min estniska utbytesvän från Florida som är i Finland idag, så kul!


Har du inget att göra i Åbo & Vasa under de kommande veckorna? Check out de här evenemangen!



ÅAS kårval är den 30.10-3.11 & 7-8.11. Kom ihåg att använda din rösträtt!
Jag är inte kandidat denna gång, utan arbetar med verkställandet av valet. Men vi har många bra kandidater att välja mellan!


söndag 15 oktober 2017

Porvoo bond

Det här veckoslutet har jag hunnit intervjua tjänstemän för min kandidatavhandling, träffat min nya söta kusin, gått på släktkalas och firat att min syster blivit färdig kock. Grattis Elin! Det var ett tag sedan som jag varit i Borgå och det känns alltid lika bra att komma på besök för en stund. Men man märker nog efter att ha bott tre år på eget håll att man redan har sina egna system och levnadssätt som man följer, men alltid roligt med en veckosluts visit!



lördag 7 oktober 2017

Lite funderingar i höstregnet

Djup suck. Lite så känns varje dag för tillfället. Jag vet inte om det beror på höstmörkret, höstflunssan, dålig sömn, dålig motivation för att skriva kandidatexamens avhandling, den trötta känslan av att pendla nästan varje vecka, känslan att man vill lämna Åbo för att man har gjort allt man vill i staden utan att fått sitt betyg och det ännu tar sin stund, känslan att man bara jobbar hela tiden utan att riktigt se slutmålet eller bara förlusten av att man inte är tillräckligt bra för någon arbetsposition som man hellre skulle göra än att studera.

Jag har funderat lite på finska högskoleupplägget på sista tiden och tycker att vi har ett problem med  det. I framtiden skulle jag vilja ha en ledande position i någon form av organisation, men jag vet att man inte kan börja där utan att man behöver arbeta upp sig. Men ofta för att få den där ledande positionen så behöver man vara behörig och ofta ha ett magistersbetyg. Men hur kan ett magistersbetyg visa att man är bra på arbetet som man ska göra? Med magisterpappren visar man mera att man är bra på att skriva och forska, närmare sagt en ca 70s avhandling. Med en universitetskandidatexamen har jag förstått att man inte kommer allt för långt i arbetslivet i Finland, medan igen i Sverige och USA slutar många på kandidatnivå. Sen igen ifall man har gått på yrkeshögskola så räcker ofta de pappren bra för då har man ändå gått skolan färdigt. Jag tycker att Finland borde satsa på att universitetskandidatpapper skulle vara mera värt i arbetslivet. Då kunde flera sluta studera tidigare och komma ut i arbetslivet. I Finland behöver vi flera arbetare än vi behöver flera magistrar. 


P.s. För att inte vara ett allt för negativt inlägg ska jag ge mitt bästa tips om man är på dåligt humör. Se på Ellen Degeneres show! Hon är bara så asgrym, och det är så glädjande att se då hon t.ex. skämtar med skådespelare eller ger donationer till människor som har förtjänat det. 

fredag 22 september 2017

We are the ones who make a brighter day

Jag tycker att der är bra att X3M nu lyfter fram transpersoner. Det är ett ämne som inte talas om så ofta i Finland. Jag går själv nu en kurs i genusvetenskap, som har visat sig vara jätte lärorikt. Frida Lönnroos har spelat in en dokumentär om ett par var ena partern Emil har bytt könsidentitet. Jag tycker att den här X3Ms artikeln är mycket värd att se på, för det är en tankeställare på hur tungt det kan vara för transpersoner när vi människor är så dömande. En annan sak som lyfts upp är vad en människa behöver göra för att byta könsidentitet. En människa i Finland måste för att få byta kön i passet i Finland sterilisera sig först. Hur kan vi i Finland år 2017 tvinga människor att sterilisera sig? Det är absurt!

Jag tycker att det är så fint när kändisar tar ställning, eftersom de har många fans så de kan få människor att lyssna. Jag kom på den här sången som många kändisar gjorde tillsammans för sju år sedan. Den är så mäktig! Lyricsen är också så fina.
En annan ny sång som jag kom över här om dagen har snabbt blivit en av mina favoriter: Sam Smith - Too good at goodbyes. Jag tyckte även om hans musikvideo som har med både hetero par, men även flick- och pojkpar. Det är just via små handlingar som man får mera acceptans i världen för allt som vi inte kallar "normalt."

Jag tycker att den här världen är rå, men att vi ska alltid komma ihåg att acceptera varandra. Alla är lika värda, åtminstone borde det vara så.


Trevligt veckoslut!




måndag 18 september 2017

St Petersburg

Veckoslutet spenderades med Mark och hans föräldrar. Vi tog St Peters Line båten till St Petersburg. Den är som en Sverige kryssning men åker i stället österut. Det var intressant att prova på en ny kryssning och St Petersburg var jätte vackert! Mindre roligt var att stå en timme i passkö, där har ryssarna något att förbättra. Men trevligt att komma lite bort från vardagen och se en "ny" stad, rekommenderar!

P.s om du är och resa som studerande kommer du gratis in till Vinterpalatset med studiekort. Generöst av ryssarna tycker jag.


Tack för resan!

torsdag 14 september 2017

Kårval

Idag tänkte jag berätta om ett av mina andra projekt som jag har den här hösten: kårvalet. Jag jobbar deltid för studentkåren som kårvalskoordinator och det betyder att jag är med och se till att kårvalet löper bra och även marknadsföra så att vi får ett bra val. Det har visat sig vara ett uppdrag som jag tycker mera om än jag trodde, och jag har via jobbet också lärt mig mera om studentkåren som organisation.

Alla ÅA-studerande, ställ upp i kårvalet! Jag ställde själv upp för två år sedan som gulnäbb, så att vara ny i studievärlden eller att inte veta så mycket om studentkåren är inget hinder, man hinner lära sig. Kårvalet väljer medlemmar till kårfullmäktige, som är studentkårens högsta beslutande organ. Ställ upp! Det är inte hela världen om man förlorar, men man kan aldrig heller vinna om man inte prövar.


söndag 10 september 2017

Hemlagat

Det här veckoslutet har jag och Mark varit i Åbo utan större planer och skönt så. Under veckan började skolarbetet samt övriga aktiviteter och tempot från att ligga hela dagen vid poolen i Grekland till att jobba från morgon till kväll var en stor skillnad. 

Det här veckoslutet gjorde vi mycket mat, några lite extra produkter som jag vill tipsa er om. Gott & billigt, allt vegetariskt (inte veganskt) & glutenfritt. 

Bondost, gott & enkelt

Behövs:
1l röd mjöl
1 burk gräddfil
3/4 ägg (stora/små)
3 tsk salt

Gör så här: Blanda mjölk, gräddfil och ägg i en kastrull och koka upp, tills massan börjar ysta sig. Ta åt sidan kastrullen, salta, låt stå några minuter och häll sedan över i en sil. Låt den färdiga osten vara i kylskåpet i några timmar innan man äter den. 


Tzatziki, grekisk heaven. 

Kollade receptet från Heidis matblogg.


Fröknäcke, det "hälsosamma" godiset.

Behövs:
1 dl solrosfrön
1/2 dl linfrön
1/2 dl sesamfrön
1 dl pumpafrön
2 dl majsmjöl
salt
1/2 dl olja
2 dl kokande vatten

Gör så här: Blanda alla ingredienser och tryck sedan ut smeten mellan två bakplåtspapper. Dra bort det översta pappret och grädda i ugnen 1 timme i 150 grader.


Inspiration från Grekland, låt oss kalla den: Emilias vegegratäng

Behövs: 
Potatis
blomkål
tomat
(färska råvaror) 
saltanötter 
1-2 paket fetaost
 peppar
 chilikrydda
Mängderna beror på hur mycket du vill äta.

Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader. Grädda först den skalade och skurna potatisen ca 15-20 min, tilsätt sedan blomkålen och nötterna och låt vara 10 min i ugnen. Till sist lägg till tomaten, den smulade fetaosten och kryddorna och ha gratängen i ugnen i 10 min till. 
Serveras med tzatziki. 



Bon appétit!