Emiliahelena's

Emiliahelena's

onsdag 29 november 2017

#DAMMENBRISTER

Mera våld, i annan form, men ack så hemsk den med. Under lite på en veckas tid har det samlats över 6000 underskrifter och 800 vittnesmål om sexuella trakasserier i Svenskfinland. Då jag blev tillagd i gruppen och började läsa vittnesmålen blev jag många gånger bestört. Visst har man hört om tafsande i barer och osakligt beteende, men i den mångfalden och så hemska vittnesmål var chockerande för mig! Jag har tydligen levt i en liten trygg bubbla. Detta är ett allvarligt problem som jag hoppas att beslutsfattarna tar tag i för vi behöver helt klart strängare lagstiftning för sexuella trakasserier och våld! Under tiden måste vi skydda och stötta varandra och samtidigt tala ut om de här sakerna. En orsak varför jag antagligen har levt i min bubbla är för att trakasserier inte ofta talas om och även många vittnesmål nämner i sina texter att de aldrig tidigare har berättat om sina händelser före nu. Hoppas detta uppror kan få en ändring!
Läs mera här.




tisdag 14 november 2017

Tänd ett ljus och låt det brinna

Man vill liksom säga något, men vad kan man säga? 
Man vill liksom hjälpa på något sätt, men hur kan man hjälpa?
Mina tankar är med familjen och med flickan som fick sätta sitt liv för den djupa orättvisan. 
Jag hoppas och ber att samhället kunde bli bättre på att förebygga familjevåld. 

torsdag 9 november 2017

Tacksamt att se resultat

Igår avslutades ett projekt som jag har varit med och arbetat på sedan maj. Jag var kårvalskoordinator och jobbade tillsammans med ÅAS valnämnd för Åbo Akademis studentkårs kårval 2017. Igår blev valet färdigt! Tack till alla som röstade! Vi lyckades att höja valdeltagandet från 24,9% till 32,04% och efter att ha jobbat länge med en sak är man mycket glad då man ser resultatet efteråt! Jag skrev en artikel på Linkedin om hur vi lyckades höja valdeltagandet, den kan du läsa här.  Med höga mål kommer man långt har jag lärt mig av detta val. 
2017 svar: 32,04%.


Nästa projekt är Slush Helsinki den 30.11-1.12 där jag ska vara volontär! Så kul att äntligen få vara med på Business-tech start-up festivalen. Ingen mindre än Al Gore ger öppningstalet. Tagga!

måndag 6 november 2017

Glad Svenska dag!

Hej! Efter att ha haft lite bloggtorka på grund av tidsbrist så behövde jag idag avbryta pausen på grund av att det är en speciell dag. Idag firas svenska dagen i Finland. Jag har alltid identifierat mig som en finlandssvensk mera än en finländare och det är jag även stolt över.

Stor tumme upp för denna sång!


Idag vill jag publicera min gamla insändare om det svenska språket, eftersom den ännu idag ett år senare är aktuell.

Våga tala svenska
Jag är trött på att höra till en minoritet som ofta struntas i på nationell beslutsnivå för att andra ärenden och beslut ger flera politiska poäng. Jag är trött på att regeringen ignorerar den svenskspråkiga delen av grundlagen i vårdreformen och jag är trött på att konstant få fundera på om man verkligen kan bo i Finland om 20 år ifall man inte kan perfekt finska. Det är inte underligt att invånare vill flytta bort från ett land var de inte känner sig välkomna.

Problemet med att förbise svenskan finns inte bara på nationell nivå, nej det finns också hos alla oss som talar svenska. Ofta går jag med vänner på café och märker att de gör sin beställning på finska för att de är trötta på att höra ”jag pratar inte svenska.” Jag själv är inte heller oskyldig. Här gör vi kära finlandssvenskar fel. Det är vår uppgift att visa att svenskan finns och behövs och det gör vi med att använda vårt språk! Nu förstår jag att det i en finskspråkig stad kanske inte alltid är ändamålsenligt att fordra av servitrisen att hen måste förstå svenska. Däremot då offentliga tjänster används måste vi kräva att få svensk service. Det är en grundlagsrättighet. Om finnarna aldrig hör svenska eller förstår att det finns invånare i Finland som behöver uttrycka sig på svenska, så varför skulle finnarna då bry sig om att lära sig svenska eller anställa personer som kan svenska?

Det är viktigt att vi använder svenska och verkligen vågar tala vårt modersmål. Det bästa vi finlandssvenskar kan göra för att stöda vårt minoritetsspråk är att använda det på gräsrotsnivå. När min mormor går till hälsovårdscentralen eller polisen ska hon få tala sitt eget språk, berätta vad hon behöver hjälp med och samtidigt bli förstådd.

En annan viktig sak är då vi talar med en finne som försöker tala på knagglig svenska så ska vi inte byta till finska, för det igen visar personen att svenska inte behövs. Saken är den att alla finlandssvenskar inte kan finska och vi måste hjälpa dem och stöda vårt minoritetsspråk med att verkligen våga tala svenska och visa att det behövs! Våga ta den lilla risken att be om en kaffe på svenska, det värsta som kan hända är att du kanske måste upprepa dig.

14.12.2016. Emilia Mattsson, studerande
Publicerad i Östnyland 16.12.2016





P.s Alla ÅA-studerande! Ni kan ännu rösta i kårvalet den 7.11 kl. 9 - 8.11 kl. 15.
Använd din rösträtt!