Ni vet när man är yngre så tänker man ibland att "wow det där skulle vara tufft som äldre." När jag var i högstadiet besökte vi riksdagen med ungdomsfullmäktige. Där hade vi en ung kvinna som tog emot oss och visade runt i huset tills hon förde oss och hälsa på Mikaela Nylander. Den kvinnan var Mikaelas riksdagsassistent för några år sedan. Nu kan jag lyckligt säga att jag är den unga kvinnan idag!
För en månad sedan har jag börjat arbeta heltid som riksdagsassistent. Livet på riksdagen är mycket lärorikt och en bra arbetsplats. Jag har lärt mig så många nya saker. Till mina arbetsuppgifter hör administrativa uppgifter som att sköta kalender och mail, men också det politiska arbetet. Jag har t.ex. läst igenom regeringens preposition om den nya småbarnspedagogiklagen på 150s och fökortat ner det till fyra sidor. Jag märker hur mycket lättare det är för mig själv att bilda åsikter om saker när jag har gjort en grundlig utredning. Att göra utredningar tar tid, men jag tror att alla beslut på kommun- och riksnivå skulle vara bättre om alla beslutsfattare hade tid att läsa utredningar för att få ett större helhetsperspektiv.
För er som undrar har jag sagt upp min lägenhet i Åbo och studerar sakta vidare via nätkurser på min fritid. Jag har ännu studierätt i fyra år så månne jag inte blir magister en vacker dag.
Det är härligt att vara tillbaka efter fem år. I början kändes det konstigt att vara tillbaka och då jag åkte med flygplanet pirrade det i magen. Nu efter att ha varit här i snart två veckor känns det nästan som om jag aldrig lämnade stället. Jag har träffat mina super fina värdfamiljer och vänner här. Det har varit perfekt väder, cirka 25 grader varje dag. Undra ändå inte då jag inte är brun, jag har inte hunnit sola så mycket, och annars också tycker jag inte om att ligga i solen i timtal. Det känns ledsamt att lämna det här stället igen, men inget jämfört med förra gången. Den här gången känns det ändå som "Borta bra men hemma bäst."
Det har hänt mycket under det nya året som jag har velat skriva om, men som ändå inte har blivit av. Jag jobbade en vecka i Borgå under förhandsröstningen. Det var en ganska kall vecka då vi satt i S-markets aula och det blåste kall luft hela tiden. Vi hade också långa dagar så hela den veckan gick till jobbet. Det var ändå intressant att se hur många som förhandsröstade och Borgå var den aktivaste kommunen i Nyland som förhandsröstade, jeij!
Efter det var det själva presidentvalet och jag blev mycket imponerad över Niinistös röstningsprocent. Jag hade gissat på en röstningsprocent på 53%, men att få närmare 63% röster i första presidentomgången var ett historiskt presidentval som bara Niinistö har lyckats med så här långt i Finland. Jag tyckte själv det var själv helt skönt att inte behöva sitta en till vecka i S-market och frysa.
Annat då? Jag och Mark har köpt vår första soffa. Det kanske inte låter som en så stor sak, men för oss kändes det som ett stort steg. Vi var och tittade på soffor hela dagen och avslutade ändå resan med att köpa en soffa från Ikea. Jag skulle ha velat stöda andra företag också men när Ikea vann på priset, bekvämligheten och leveranstiden så var det svårt att inte köpa därifrån. Vi har också målat några av Marks gamla möbler för att få en fräschare look i lägenheten. Det är fantastiskt hur ny målfärg kan ge ett annorlunda utseende till en möbel!
Det här är min födelsedagsvecka och jag ska fira på veckoslutet med några vänner, familj och släkt. Det här är också min sista "fria vecka" för jag ska nämligen börja arbeta heltid i slutet av februari. Mera om det senare. Under den här veckan ska jag försöka göra så mycket skolarbete som möjligt för nästa vecka åker jag till Florida för att hälsa på min värdfamilj och där vill jag inte öppna en endaste bok.
Jag kan inte lova att jag kommer att börja uppdatera bloggen oftare. När jag börjar jobba kommer jag att ha mindre fritid. Men alltid nu och då kan ni komma och kolla bloggen! :)
Ha det bra tills nästa gång!
Jag tar så sällan bilder att jag sällan har några att sätta på bloggen. Kanske det är därför som jag har svårt att skriva inlägg för att jag inte har bilder.
Den här bilden är på min syster Elin. Hon är i Sydamerika och backpackar. Jag tycker det är otroligt tufft att hon och hennes vän vågade åka dit. Jag tror den här bilden är tagen i Bolivien.
Jag tycker den här bilden är otroligt fin, både som bakgrund men den har också livsglädje i sig. Så där glada borde alla människor få känna sig.
Jullovet var så skönt, jag fick verkigen koppla av. Hur vet man det? Jo, för det är otroligt svårt att komma tillbaka till arbetsvardagen då man fått slöa. De har det hänt en hel del de två första veckorna i januari. Jag kom till Åbo för att ta emot mina utbyteselever då jag är utistutor, jag har börjat sälja mina möbler på tori.fi, jag besökte Gdansk i Polen och mina kurser har börjat den här veckan. De följande veckorna kommer jag att vara lite all over the place. Jag ska vara i Helsingfors och Borgå och i februari bär det av till Florida. Att leva på olika platser kan vara tungt men månne det inte ska ändra snart.
Jag rekommenderar att besöka Gdansk. Det är en mysig och billig stad, lite större än Helsingfors. Man flyger billigt dit från Åbo. Jag och Mark var där två dagar. Vi såg på staden, åt mat och besökte ett andra världskrigsmuseum.
Äntligen är jullovet här! Jag har haft jullov redan i några veckor och har tänkt skriva flera inlägg, men ändå har det alltid varit något annat som jag har gjort i stället. December har varit en bra månad. Jag har hunnit vara i Borgå, Helsingfors och Åbo. Jag är nöjd över den här hösten. Jag nådde många mål och har allmänt mått bättre än under förra våren. Jag ser fram emot nästa år och hoppas att det kommer många nya spännande möjligheter och utmaningar. Nu kommer jag så småningom att börja flytta mot Helsingfors, men innan det ska jag ännu umgås med lite utbyteselever i Åbo i januari. Det ska bli kul!
Julen firar jag i Borgå. Om ni tycker att ni inte har något att göra på jullovet kan ni se på "The Good Wife." Jag har fastnat för den serien.
Jag önskar er alla en riktigt GOD JUL!
Igår var jag i Åbo på dimission för min kandidatexamen.
Last weekend I was fortunate to be a part of the start-up festival Slush, that was held in Helsinki. I was working as a volunteer, and it was so much fun! The international environment, and new friends reminded me so much about my high school exchange. Although I was working "for free," the benefits of volunteering were much better, so it was definitely worth it. When you didn't have a work shift, you were allowed to attend Slush. I was able to see Al Gore giving the opening speech, and talking about how climate change work is important, and that the US is still in the Paris agreement, although Trump claims something else.
I loved being in the international environment again, and that is why I BOOKED TICKETS to go back to Florida to visit my host family in February! I am soooo excited!
They took volunteer pictures of everyone, haha look at my double chin, time to start exercising?
Igår kulminerades Finlands hundra års jubileum med en massa program och ljus! Det var fint att följa med hur många kända personer har gett sina hälsningar och hur många kända monument i världen har lysts upp i blått ljus. Jag firade självständighetsdagen i Helsingfors, det var jätte fint upplyst i hela centrum. Jag och Mark såg på fackeltåget, de hundra flaggorna, senatstorget och de fina fyrverkerierna. Jag brukade titta på slottsbalen då jag var yngre, men på senaste åren har jag blivit trött på hur balen egentligen går ut på att man bedömer utseendet på (oftast) kvinnorna och vad de har på sig. Speciellt besviken blev jag på den statliga yle nyhetssajten som ordnar röstning om vem som har den finaste dräkten, vill den statliga kanalen verkligen stödja ytligt dömande av människors klädstilar? Är det rätt att lära våra barn att det är okej att döma andras utseende och så tar de med sig dömandet till exempel skolvärlden, men där kallas det mobbning?
GRATTIS FINLAND 100 ÅR!
Vi var och äta på Colorado vid järnvägstorget, rekommenderar!
Jag och Mark firade också vår dag igår, för tre år sedan träffades vi. Livet blev snabbt väldigt annorlunda men på ett bra sätt, skulle inte vilja byta bort en sekund. Tusen tack för dessa år!
Mera våld, i annan form, men ack så hemsk den med. Under lite på en veckas tid har det samlats över 6000 underskrifter och 800 vittnesmål om sexuella trakasserier i Svenskfinland. Då jag blev tillagd i gruppen och började läsa vittnesmålen blev jag många gånger bestört. Visst har man hört om tafsande i barer och osakligt beteende, men i den mångfalden och så hemska vittnesmål var chockerande för mig! Jag har tydligen levt i en liten trygg bubbla. Detta är ett allvarligt problem som jag hoppas att beslutsfattarna tar tag i för vi behöver helt klart strängare lagstiftning för sexuella trakasserier och våld! Under tiden måste vi skydda och stötta varandra och samtidigt tala ut om de här sakerna. En orsak varför jag antagligen har levt i min bubbla är för att trakasserier inte ofta talas om och även många vittnesmål nämner i sina texter att de aldrig tidigare har berättat om sina händelser före nu. Hoppas detta uppror kan få en ändring!
Läs mera här.
Igår avslutades ett projekt som jag har varit med och arbetat på sedan maj. Jag var kårvalskoordinator och jobbade tillsammans med ÅAS valnämnd för Åbo Akademis studentkårs kårval 2017. Igår blev valet färdigt! Tack till alla som röstade! Vi lyckades att höja valdeltagandet från 24,9% till 32,04% och efter att ha jobbat länge med en sak är man mycket glad då man ser resultatet efteråt! Jag skrev en artikel på Linkedin om hur vi lyckades höja valdeltagandet, den kan du läsa här. Med höga mål kommer man långt har jag lärt mig av detta val.
2017 svar: 32,04%.
Nästa projekt är Slush Helsinki den 30.11-1.12 där jag ska vara volontär! Så kul att äntligen få vara med på Business-tech start-up festivalen. Ingen mindre än Al Gore ger öppningstalet. Tagga!
Hej! Efter att ha haft lite bloggtorka på grund av tidsbrist så behövde jag idag avbryta pausen på grund av att det är en speciell dag. Idag firas svenska dagen i Finland. Jag har alltid identifierat mig som en finlandssvensk mera än en finländare och det är jag även stolt över.
Stor tumme upp för denna sång!
Idag vill jag publicera min gamla insändare om det svenska språket, eftersom den ännu idag ett år senare är aktuell.
Våga tala svenska
Jag är
trött på att höra till en minoritet som ofta struntas i på nationell beslutsnivå
för att andra ärenden och beslut ger flera politiska poäng. Jag är trött på att
regeringen ignorerar den svenskspråkiga delen av grundlagen i vårdreformen och
jag är trött på att konstant få fundera på om man verkligen kan bo i Finland om
20 år ifall man inte kan perfekt finska. Det är inte underligt att invånare vill
flytta bort från ett land var de inte känner sig välkomna.
Problemet
med att förbise svenskan finns inte bara på nationell nivå, nej det finns också
hos alla oss som talar svenska. Ofta går jag med vänner på café och märker att de
gör sin beställning på finska för att de är trötta på att höra ”jag pratar inte
svenska.” Jag själv är inte heller oskyldig. Här gör vi kära finlandssvenskar
fel. Det är vår uppgift att visa att svenskan finns och behövs och det gör vi
med att använda vårt språk! Nu förstår jag att det i en finskspråkig stad
kanske inte alltid är ändamålsenligt att fordra av servitrisen att hen måste
förstå svenska. Däremot då offentliga tjänster används måste vi kräva att få
svensk service. Det är en grundlagsrättighet. Om finnarna aldrig hör svenska
eller förstår att det finns invånare i Finland som behöver uttrycka sig på svenska,
så varför skulle finnarna då bry sig om att lära sig svenska eller anställa
personer som kan svenska?
Det är
viktigt att vi använder svenska och verkligen vågar tala vårt modersmål. Det bästa
vi finlandssvenskar kan göra för att stöda vårt minoritetsspråk är att använda
det på gräsrotsnivå. När min mormor går till hälsovårdscentralen eller polisen
ska hon få tala sitt eget språk, berätta vad hon behöver hjälp med och
samtidigt bli förstådd.
En annan
viktig sak är då vi talar med en finne som försöker tala på knagglig svenska så
ska vi inte byta till finska, för det igen visar personen att svenska inte
behövs. Saken är den att alla finlandssvenskar inte kan finska och vi måste
hjälpa dem och stöda vårt minoritetsspråk med att verkligen våga tala svenska
och visa att det behövs! Våga ta den lilla risken att be om en kaffe på
svenska, det värsta som kan hända är att du kanske måste upprepa dig.
14.12.2016. Emilia Mattsson, studerande
Publicerad i Östnyland 16.12.2016
P.s Alla ÅA-studerande! Ni kan ännu rösta i kårvalet den 7.11 kl. 9 - 8.11 kl. 15.
Jag tycker att mina veckor ser ganska liknande ut. Under veckan är jag några dagar i Åbo och jobbar med kandidatavhandlingen, några kurser och kårvalet. Sedan åker jag till veckoslutet till Helsingfors för att göra något annorlunda där. Det känns nästan ibland som att man har två olika liv, och det kan kännas lite jobbigt nu och då. Veckosluten brukar ofta vara fyllda av olika evenemang än i Åbo, och igår träffade jag ett Borgå-gäng och idag ska jag träffa min estniska utbytesvän från Florida som är i Finland idag, så kul!
Har du inget att göra i Åbo & Vasa under de kommande veckorna? Check out de här evenemangen!
ÅAS kårval är den 30.10-3.11 & 7-8.11. Kom ihåg att använda din rösträtt!
Jag är inte kandidat denna gång, utan arbetar med verkställandet av valet. Men vi har många bra kandidater att välja mellan!
Det här veckoslutet har jag hunnit intervjua tjänstemän för min kandidatavhandling, träffat min nya söta kusin, gått på släktkalas och firat att min syster blivit färdig kock. Grattis Elin! Det var ett tag sedan som jag varit i Borgå och det känns alltid lika bra att komma på besök för en stund. Men man märker nog efter att ha bott tre år på eget håll att man redan har sina egna system och levnadssätt som man följer, men alltid roligt med en veckosluts visit!
Djup suck. Lite så känns varje dag för tillfället. Jag vet inte om det beror på höstmörkret, höstflunssan, dålig sömn, dålig motivation för att skriva kandidatexamens avhandling, den trötta känslan av att pendla nästan varje vecka, känslan att man vill lämna Åbo för att man har gjort allt man vill i staden utan att fått sitt betyg och det ännu tar sin stund, känslan att man bara jobbar hela tiden utan att riktigt se slutmålet eller bara förlusten av att man inte är tillräckligt bra för någon arbetsposition som man hellre skulle göra än att studera.
Jag har funderat lite på finska högskoleupplägget på sista tiden och tycker att vi har ett problem med det. I framtiden skulle jag vilja ha en ledande position i någon form av organisation, men jag vet att man inte kan börja där utan att man behöver arbeta upp sig. Men ofta för att få den där ledande positionen så behöver man vara behörig och ofta ha ett magistersbetyg. Men hur kan ett magistersbetyg visa att man är bra på arbetet som man ska göra? Med magisterpappren visar man mera att man är bra på att skriva och forska, närmare sagt en ca 70s avhandling. Med en universitetskandidatexamen har jag förstått att man inte kommer allt för långt i arbetslivet i Finland, medan igen i Sverige och USA slutar många på kandidatnivå. Sen igen ifall man har gått på yrkeshögskola så räcker ofta de pappren bra för då har man ändå gått skolan färdigt. Jag tycker att Finland borde satsa på att universitetskandidatpapper skulle vara mera värt i arbetslivet. Då kunde flera sluta studera tidigare och komma ut i arbetslivet. I Finland behöver vi flera arbetare än vi behöver flera magistrar.
P.s. För att inte vara ett allt för negativt inlägg ska jag ge mitt bästa tips om man är på dåligt humör. Se på Ellen Degeneres show! Hon är bara så asgrym, och det är så glädjande att se då hon t.ex. skämtar med skådespelare eller ger donationer till människor som har förtjänat det.
Jag tycker att der är bra att X3M nu lyfter fram transpersoner. Det är ett ämne som inte talas om så ofta i Finland. Jag går själv nu en kurs i genusvetenskap, som har visat sig vara jätte lärorikt. Frida Lönnroos har spelat in en dokumentär om ett par var ena partern Emil har bytt könsidentitet. Jag tycker att den här X3Ms artikeln är mycket värd att se på, för det är en tankeställare på hur tungt det kan vara för transpersoner när vi människor är så dömande. En annan sak som lyfts upp är vad en människa behöver göra för att byta könsidentitet. En människa i Finland måste för att få byta kön i passet i Finland sterilisera sig först. Hur kan vi i Finland år 2017 tvinga människor att sterilisera sig? Det är absurt!
Jag tycker att det är så fint när kändisar tar ställning, eftersom de har många fans så de kan få människor att lyssna. Jag kom på den här sången som många kändisar gjorde tillsammans för sju år sedan. Den är så mäktig! Lyricsen är också så fina.
En annan ny sång som jag kom över här om dagen har snabbt blivit en av mina favoriter: Sam Smith - Too good at goodbyes. Jag tyckte även om hans musikvideo som har med både hetero par, men även flick- och pojkpar. Det är just via små handlingar som man får mera acceptans i världen för allt som vi inte kallar "normalt."
Jag tycker att den här världen är rå, men att vi ska alltid komma ihåg att acceptera varandra. Alla är lika värda, åtminstone borde det vara så.
Veckoslutet spenderades med Mark och hans föräldrar. Vi tog St Peters Line båten till St Petersburg. Den är som en Sverige kryssning men åker i stället österut. Det var intressant att prova på en ny kryssning och St Petersburg var jätte vackert! Mindre roligt var att stå en timme i passkö, där har ryssarna något att förbättra. Men trevligt att komma lite bort från vardagen och se en "ny" stad, rekommenderar!
P.s om du är och resa som studerande kommer du gratis in till Vinterpalatset med studiekort. Generöst av ryssarna tycker jag.
Idag tänkte jag berätta om ett av mina andra projekt som jag har den här hösten: kårvalet. Jag jobbar deltid för studentkåren som kårvalskoordinator och det betyder att jag är med och se till att kårvalet löper bra och även marknadsföra så att vi får ett bra val. Det har visat sig vara ett uppdrag som jag tycker mera om än jag trodde, och jag har via jobbet också lärt mig mera om studentkåren som organisation.
Alla ÅA-studerande, ställ upp i kårvalet! Jag ställde själv upp för två år sedan som gulnäbb, så att vara ny i studievärlden eller att inte veta så mycket om studentkåren är inget hinder, man hinner lära sig. Kårvalet väljer medlemmar till kårfullmäktige, som är studentkårens högsta beslutande organ. Ställ upp! Det är inte hela världen om man förlorar, men man kan aldrig heller vinna om man inte prövar.
Det här veckoslutet har jag och Mark varit i Åbo utan större planer och skönt så. Under veckan började skolarbetet samt övriga aktiviteter och tempot från att ligga hela dagen vid poolen i Grekland till att jobba från morgon till kväll var en stor skillnad.
Det här veckoslutet gjorde vi mycket mat, några lite extra produkter som jag vill tipsa er om. Gott & billigt, allt vegetariskt (inte veganskt) & glutenfritt.
Bondost, gott & enkelt
Behövs:
1l röd mjöl
1 burk gräddfil
3/4 ägg (stora/små)
3 tsk salt
Gör så här: Blanda mjölk, gräddfil och ägg i en kastrull och koka upp, tills massan börjar ysta sig. Ta åt sidan kastrullen, salta, låt stå några minuter och häll sedan över i en sil. Låt den färdiga osten vara i kylskåpet i några timmar innan man äter den.
Gör så här: Blanda alla ingredienser och tryck sedan ut smeten mellan två bakplåtspapper. Dra bort det översta pappret och grädda i ugnen 1 timme i 150 grader.
Inspiration från Grekland, låt oss kalla den: Emilias vegegratäng
Behövs:
Potatis
blomkål
tomat
(färska råvaror)
saltanötter
1-2 paket fetaost
peppar
chilikrydda
Mängderna beror på hur mycket du vill äta.
Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader. Grädda först den skalade och skurna potatisen ca 15-20 min, tilsätt sedan blomkålen och nötterna och låt vara 10 min i ugnen. Till sist lägg till tomaten, den smulade fetaosten och kryddorna och ha gratängen i ugnen i 10 min till.
Hemma efter en vecka i paradiset. Jag och Mark besökte Ammoudia i Grekland. Det var en liten och vacker fiskestad på fastlandet. Det var en skön resa. Vi solade, simmade i havet & poolen, åt god mat och chillade. En dag besökte vi även Albanien. Landet öppnade sina gränser 2001, så det var verkligen intressant att se. Albanien är ett mycket bergigt land så på ena sidan av berget kunde finnas en fattig by medan nere i dalen på andra sidan var fullt med turister och femstjärniga hotell.
Jag lärde mig att uppskatta grekisk mat mycket. Hur gott är inte tsatsiki?
yamyam
Albanien!
Nu har jag åkt runt mellan Vasa, Borgå och Helsingfors den här sommaren och nu är det dags att återvända till Åbo för att studera.
Sommaren börjar gå mot sitt slut och därav har jag tagit i tu med höstens projekt, att skriva kandidatexamens arbete! Hjälp mig med att fylla i min enkät om dålig inomhusluft i skolor. Det är tre frågor att svara på. Tusen tack för ditt svar! Enkät om dålig inomhusluft (<- klicka där)
Nu har jag varit en vecka i Borgå, far den här veckan till Grekland, och sedan bär det av till Åbo. Vi hörs!
