Så fort en vecka går. Speciellt när jag jobbar varje dag och bara har kvällarna lediga går tiden snabbt. Jag är tacksam för mitt jobb för många orsaker. Jag jobbar på Postbacken som guide/cafétant. Jag har fått spendera massor med tid med Fia, en gammal barndomsvän och jag har inte haft tid att tänka och sakna Florida så mycket. Mest smyger Florida-tankar in i min hjärna på kvällen före jag skall lägga mig. Jag vill inte tänka eller känna saknad, men inte heller förtränga mina fina minnen. Idag vaknade jag upp med min dator i sängen, jag hade visst somnat med den framför mig. Jag kände mig bättre på morgonen än vad jag gjorde på kvällen före jag somnade. Jag gick till jobbet och möttes av ett ljuvligt äldre par från Nya Zealand som väntade på att bli guidade på Postbacken. Jag fick tala engelska med dem och kvinnan var en av de hjärtligaste fina damerna jag någonsin träffat. Jag har saknat att bara tala med någon jag inte känner så mycket, sådant som hände i Florida hela tiden. Made my day! Bless her. Man måste hitta de små delikatesserna i vardagen som gör livet fint. Min nästa glada stund var när en gubbe kom på picknik med sin fru och sedan senare kom hans dotter med hennes familj och de sa att de skulle överraska honom på hans 60 års dag. Det hade inget att göra med mig men jag blev otroligt glad för hans skull. Efter jobbet fick jag äntligen träffa pappa som hade varit och segla i en vecka och sedan till sist var jag och springa samma runda som jag sprang förra sommaren och den hade inte ändrats alls, det kändes skönt att springa där på sandstigen. Människorna som jag träffade på vägen hälsade inte och jag saknade Floridas vägar men den finska luften kändes skön i mina lungor. Det var ingen vits för mig att titta efter scotrarna som körde förbi om det skulle vara någon jag kände för de flesta kör bil nu, något jag ännu tycker är konstigt och vuxet.
Jag är ensam en vecka nu när mamma och Elin for till en stuga så igår var några av mina vänner här och vi hade en liten grillkväll, det var så trevligt att se dem igen, puss.
Lycka till Linda! Hon far som utbyteselev till Australien! Jag är avundsjuk, hennes äventyr börjar nu! hennes blogg hittar ni här.
Efter ett antal klagomål har jag bestämt mig för att det är dags för ett blogginlägg igen. Här är det fullt uppe. Jag har jobbat på dagarna och träffat människor på kvällarna. På onsdag fick jag fara till UV igen, på torsdag var jag på Rotary möte, och fast det var en annan klubb i ett annat land kändes det jätte bra efter det. Idag var jag första gången på terass och drack min första lagliga cider(obs fyllde 18 i februari), förstås frågade de inte efter mina papper. Imorgon skall jag ha grillkväll och måndagen är min första lediga dag, då skall jag packa upp mina saker och kasta bort allt skräp som jag inte mera behöver.
Ha ett bra veckoslut!
på flygfältet.
allt mitt bagage som nu ligger på mitt golv i mitt rum, jag kan knappt gå.
Det har hänt en massa på ett par dagar. Florida känns som en avlägsen dröm som hände för 3 månader sedan. Sista dagen där gjorde jag en massa kuliga saker som jag visar bilder på senare när jag har packat upp. Jag sov 5 timmar på 72 timmar, gissa om jag var trött? Mitt flyg från Orlando var försenat 2 timmar och jag blev rädd att jag skulle missa mitt nästa flyg men jag hann. Jag, Edvard och en annan utbyteselev flög hem med samma plan från NY, jag tror ingen av oss var speciellt glad. Att säga hejdå till familjen var konstigt. Alla grät och sedan var de bara borta. Jag grät under hela resan till NY och sedan var min kropp torr, jag hade inga tårar kvar i min kropp. Det var det svåraste jag någonsin gjort. Jag steg ut ur planet och var första gången lite excited av att vara hemma. Emot mig hade jag min mamma och syster och mina 4 fina vänner(Soffan,Sara,Sofie,Ella) och jag blev superglad. Jag åkte och överraskade min mormor och morfar och överraskade blev de minsann. Nu har jag varit hemma i 3 dagar och idag hade jag första jobbdagen. Allt känns normalt, tråkigt, som om jag aldrig skulle ha varit borta. De enda ljuspunkterna i min dag är min familj, mina fina vänner jag träffat efter en så lång tid och Solsidan. Det som är bra är att jag har en massa program så i alla fall blir jag inte ensam och tänka på ledsna saker. Välkommen hem.
På 2 dagar har jag gjort så sjukt mycket och nu har jag 2 nätter och en dag kvar och jag har ännu massor att göra. Igår var jag ute och seglade, träffade människor och sade hejdå, hade 3 kompisar övernatten, sov en stund och steg upp för att hänga med Christian, vi körde till Alex för att säga hejdå, körde go-karts och hade lunch, sedan var det dags för att fira 4 juli, deras självständighetsdag. Det var en fest här i huset som jag bor. GOD BLESS AMERICA! Tack o moi. Sista dagen spenderar jag på stranden med min värdfamilj och på lördag morgon far flyget. Jag lovar att imorgon sätter jag inte tid på att blogga, VI SES I FINLAND :) SE ON MORO
jag fick den alltid önskade storebrorsan jag ville ha!
MINA 2 FINA HOSTFAMILJER, SKU INT HA KUNNA ÖNSKA BÄTTRE!!!!!
jag fick den alltid önskade lillebrorsan!!
vi for och se på på fyrverkerier till stadshuset!!
xoxo
<3
Här är en video från West Coast som Mentari från Indonesien har gjort, jag är med på två ställen. Mamma vänta dig ingen Louis Vuitton, stämmer inte och om ni vill veta hur jag kommer att se ut på flygfältet när jag far, se slutet.
Sen blev det blackout i mitt huvud. Tänker inte angsta här nu. Men ni vill ha något att läsa så istället tänker jag berätta om vad jag kommer att se fram emot i Finland. Jag ser fram emot att se min familj, mina vänner, gå ut och gå med min hund, springa samma länk jag sprang förra sommaren, äta salmiak, äta hälsosamt, köra min scoter, springa midnightrun, fara till Estland och hälsa på Linda, fara till Lurens på sommarteater och njuta av finsk sommar.
Eftersom jag inte kan sova mera gick jag igenom ett par foton, här kommer ett par trevliga bilder som jag hittade, jag blev faktiskt superglad av att gå igenom finska foton så tack för det. Om du inte är med på bilderna, behöver du inte känna dig ledsen, jag gillar dig i alla fall!
