Emiliahelena's

Emiliahelena's

onsdag 6 mars 2013

7 månader!

Hej kära vän,

Nu har jag officiellt varit i USA i 7 månader. När jag tänker tillbaka på min tid känns det inte alls länge. Jag har fått uppleva så många saker som jag är mycket tacksam för, upplevelser jag aldrig skulle ha upplevt i Finland. Hur mycket jag lärt om mig själv och andra kulturer.
Ett par gånger har tanken slagit mig, "vad om jag aldrig skulle ha åkt iväg?" Hur annorlunda skulle inte mitt liv ha varit då? Tråkigt och jag skulle aldrig ha vetat vad jag skulle ha gått miste om. Lyckligtvis åkte jag iväg. Jag har mitt hemdatum nu också, 7 juli är det planerat att landa på Vanda flygfält. 4 månader kvar. Tiden flyger.

Idag vill jag berätta om hur jag blev en utbyteselev. Jag minns för 1½ år sedan fick jag tanken i huvudet.  Jag hade just mött Amber, en utbyteselev förra året från Canada. Jag var på länk och var ganska uttråkad,(som man vanligtvis är på länk, man springer bäst när man har mycket att tänka på) sedan slog idén mig, varför kan inte jag göra det?
Jag letade upp broschyrerna mamma hade slängt i sopkorgen och började googla. Mina tankar flög iväg och jag drömde mig bort till ett annat land, Canada, vart jag helst ville fara. Jag minns alla möjliga tankar, hur jag föreställde hur mitt år skulle vara. Sist och slutligen blev faktiskt mitt år inte alls som jag hade tänkt mig. 
Jag minns hur mina drömmar krossades när mamma och pappa sa att de inte hade råd. Som tur fick jag höra om fantastiska Rotary från min vän Veera, som är i Frankrike som en utbyteselev. Jag och Veera åkte på intervju till stora Helsingfors, jag minns hur nervösa vi var. Jag minns också bra när ja fick meddelandet att jag blivit vald, tårarna började rinna nerför mina kinder av lycka. 
Många har sagt åt mig att jag är så modig, att de skulle älska att fara iväg men att de inte har modet. Jag var aldrig rädd att åka iväg. Svårare var det att börja ett nytt liv än vad jag hade trott. 
Men här lever jag nu och mår bra.
Till sist vill jag tacka mamma och pappa som lät mig fara iväg, inte alla föräldrar vågar ge sina barn den fina chansen. 

Jag önskar dig en fin dag,

Kram


4 kommentarer:

  1. Voi man blir tårögd då man läser dethär! kan int förklara den känslan jag får, det är nästan avundsjuka hah ;)

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. hahahahahahahahaha, google translate

      Radera